Är du redo att stjäla tid?

Behöver du hjälp med ditt kommande filmmanus? Med att dokumentera din turné? Skriva din bok? Programmera en ny applikation? Var lugn. Det finns hjälp att få. Vi är väldigt många som har väldigt mycket tid vi gärna frigör om du bara inspirerar oss och skapar ett ramverk för oss att bidra i.

Att hinna med är en ständig källa till diskussion i våra 2010-tals liv. Det är mycket vi ska och kan göra hela tiden. Vi avundas produktiva människor som verkar ha hur mycket tid som helst på ett dygn. Vi frågar dem: “Hur hinner du med att göra ditten o datten? Jobbar inte du?”. Clay Shirky går i sin senaste bok (sommarens bok på bokprat.se) på djupet med vår tid. Vår fria tid vill säga.

I takt med att vi utbildat oss mer och arbetar med saker som betalar sig tillräckligt bra för att bara göra dem 8 timmar på dag så har vår fria tid ökat. För den som sover 8 timmar finns det 8 timmar kvar på dygnet att göra lite vad man vill efter att förvärvsarbetet är utfört. Det blir en hel del tid vi har över. Tid vi kan göra lite vad vi vill med.

Clay Shirky är lärare på Interactive Telecommunications Program på New York University och exemplifierar magnituden av vår fria tid med vårt TV-tittande. Tillsammans tittar vi på över 1 trillion (12 nollor) timmar TV per år. För en procent av den tiden kan vi göra 100 (!) Wikipedias. Mycket tid är det. Nog hinner vi göra saker.

Shirky kallar vår gemensamma överskottstid, och sin bok, för Cognitive Surplus, intellektuellt överskott. Fritid har vi haft gott om ganska länge nu, men det är ganska nyligen som verktyg blivit tillgängliga att göra något vettigt av den. Vi har gått från att vara mediekonsument till medieproducenter. Att vi kan skapa och sprida olika former av digital media, istället för att bara konsumera hela tiden.

Spelutvecklaren Jane McGonigal är inne på samma spår i en föreläsning hon gav på TED i februari. Istället för TV-tittande tar hon utgångspunkt i datorspelande. Hon menar att online-spelens popularitet och att många av dem är av strategisk karaktär har gjort att datorspelande inte bara är underhållning utan också utgör träning på att lösa problem tillsammans, stora problem. Varje vecka spelar vi 3 miljarder timmar online. Det är också mycket tid. McGonigals vision är att det ska bli “lika enkelt att rädda den verkliga världen som spelvärlden.” En vision som sticker ut och som där är ganska tydligt att ingen individ själv kan klara av.

Det kräver så klart samarbete. Är det kanske till och med så att väldigt få saker går att skapa på egen hand? Den brittiska författaren Matt Ridley menar det i en annan TED-föreläsning. Inte ens en blyertspenna kan en individ skapa själv, inte om man räknar in gruvdriften för blyet och trädfällningen till träet och så vidare. Hissnande tanke egentligen: “jag kan inte göra något utan hjälp av andra”.

Men å andra sidan så har vi ju faktiskt lyckats skapa en hel del, tillsammans. Vi är duktiga på det. Ridley menar att det viktigaste för ett samhälle är hur bra människor kommunicerar sina idéer och hur väl de är på att samarbeta kring dem, inte hur smarta individerna i samhället är.

Det finns uppenbarligen mycket tid därute att göra anspråk på. Men ingen hoppar ur TV-soffan och in i det projekt automatiskt. Clay Shirky ägnar avslutningen i sin bok åt att beskriva behovet av ett ramverk/styrning (governance) för individer att verka tillsammans inom. Vi har motivationen till samarbete inom oss och möjligheten finns eftersom vi alla är hopkopplade i ett världsomspännande nätverk. Ramverket för samarbete kommer inte automatiskt. Wikipedia har byggt ett för kunskap och Ebay har byggt ett för auktioner.

Möjligheten för medieproducenter
För medieproducenter gäller det att addera en sträng på sin lyra. Att sätta upp ramverk för fans att kunna skapa tillsammans med dem. Att bli bra på att “stjäla” tid av människor. Att involvera fans tidigt i processen. Vi ser det hända på bred front med finansiering av medieprojekt. Där tjänster som Kickstarter är ett ramverk som kreativa kan använda för att få hjälp att finansiera sina projekt.

Samma utmejslade tjänster finns inte för intellektuellt samarbete, ännu. Men precis som det innan Kickstarter fanns kreativa som skapade sina egna ramar för finansiering så skapas det egna lösningar. Filmaren Hanna Sköld är ett exempel. Hon har använt Facebook för att skapa en miljö för sina fans att bidra till sin kommande film. Dagligen ställer Hanna frågor om hur karaktärerna i hennes kommande film, Granny’s Dancing On The Table, ska agera i olika situationer. Kollektivets upplevelser utvidgar på så sätt de idéer som den enskilda manusförfattaren annars haft. Gratis utnyttjande av människors fria tid.

Och. Den fina bieffekten av att involvera folk i ett tidigt skede är du kan räkna med ett stort engagemang i de senare.

Comment
Perspektiv