Digital affärsutveckling – på riktigt för alla

Nyhetstjänsten Rapidus som rapporterar om tillväxt i Öresundsregionen publicerade i förra veckan en snabbanalys om hur crowdfunding börjat användas av fler och fler branscher: “Gräsrotsfinansiering lämnar nördstadiet”. Positivt i sig, men krönikan skrev ner betydelsen av de kreativa och digitala branscherna i sammanhanget. Såhär svarade vi på den:

Hej Erik,
Vad bra att du uppmärksammar utvecklingen inom den kreativa och digitala sektorn, och hur detta påverkar utvecklingen i många fler branscher. Tonen i din krönika säger dock en hel del om din inställning, och ger en bild av de kreativa och digitala näringarna som något som är mindre riktigt och viktigt än traditionellt näringsliv.

Intressant nog så lovordar du en metodik och ett verktyg som tydligt kommer ifrån och har utvecklats av de kreativa och digitala branscherna. Samtidigt uttrycker du att detta inte varit eller är värt något i sig. Förrän nu, då det börjar användas av mer traditionella sektorer i samhället.

Det tycker jag uttrycker en arrogans och okunskap om branscher som tydligtvis driver en utveckling som skapar och möjliggör tillväxt, inte bara inom den egna sektorn. Men jag väljer att tolka detta från den ljusa sidan; att du ger ett gott exempel på hur digitaliseringen påverkar alla branscher. Den kreativa sektorn är först ut, men på sikt behöver alla branscher ställa om och hitta nya sätt att arbeta på för att möta de förändringar som det digitala skiftet i samhället medför. Ett faktum som många är överens om och bland andra Swedbanks chefsekonom Anna Fällender gett uttryck för. Då är det såklart både meningsfullt och värdefullt att denna utveckling både drivs och möjliggörs av de kreativa näringarna. Och att de fungerar tillväxtskapande för näringslivet och samhället i stort.
Emma Estborn, affärs- och utvecklingsansvarig Media Evolution
– — – — – — – — – — – — – — – — – — – — – — – — – — – — – — – –

Rapidus svarar:
Hej Emma Estborn,
Vår avsikt med analysen var inte att avfärda de kreativa näringarnas betydelse för samhället utan att belysa hur gräsrotsfinansiering blivit en kraft att räkna med även för entreprenörer inom de branscher Rapidus främst bevakar – IT, telekom och life science. Givetvis finns det gott om professionella kulturprojekt som fått stöd genom gräsrotsfinansiering, de mer plojaktiga exempel som nämns i analysen är dock medvetet valda för att illustrera trenden att gräsrotsfinansiering − som tidigare främst nyttjats av glada amatörer − börjat spela en roll rent affärsmässigt även för teknikbolag.
Erik Olausson, chefredaktör Rapidus
– — – — – — – — – — – — – — – — – — – — – — – — – — – — – — – –

Vi tackar för svaret med svaret:
Hej Erik,
Tack för ditt svar. Som kommentar på din replik. Glad att höra att du inte vill underkänna betydelsen av de kreativa näringarna. Den kreativa och digitala sektorn inkluderar flera av de företag som ni regelbundet rapporterar om i Rapidus. Och fler företag, som verkar inom delvis andra branscher men drivs lika proffesionellt även om de kan definieras som både kultur och näring (creative industries). Vi pratar inte om glada amatörer utan om växande företag. Om detta pratar jag gärna mer vid tillfälle.
Emma Estborn, affärs- och utvecklingsansvarig Media Evolution
– — – — – — – — – — – — – — – — – — – — – — – — – — – — – — – –

Ursprunglig artikel från Rapidus 10 september 2015
Gräsrotsfinansiering lämnar nördstadiet
Kort sagt: Hittills har gräsrotsfinansiering, eller crowdfunding, främst förknippats med pårökta filmskapare och välgörenhetsdoftande miljöprojekt. Men finansieringsformen börjar bli ett seriöst alternativ även för teknikbolag i tidiga skeden – åtminstone i vissa branscher.
Av Erik Olausson, chefredaktör Rapidus

Inom några dagar drar Earin igång massproduktion i en fabrik i Kina. Det rätt okända Lundabolaget startades 2014 av tre veteraner från Sony Ericsson och Nokias nedlagda utvecklingsavdelning i Köpenhamn med vd:n Kiril Trajkovski i spetsen. Med endast prototyper att visa upp drog de förra sommaren igång en gräsrotsfinansieringskampanj för att samla in motsvarande 2,3 miljoner kronor. Slutsumman blev fem gånger så stor. Tidigare har det varit relativt lätt att avfärda gräsrotsfinansiering som ren välgörenhet till inbitna nördar med vansinniga idéer och kulturprojekt utan kommersiell bärighet. Bland de som sökt finansiering denna väg finns finska science fiction-filmen Iron Sky, där nazister attackerar jorden från baksidan av månen, den 21 meter höga roboten Bug Juggler, vars enda uppgift är att jonglera med Wolkswagen-bubblor, samt britten Tom Packer som behövde 1.300 pund för att kunna bjuda ut 13 kvinnor och hitta äkta kärlek. Earins kampanj är en tydlig indikation på att fenomenet håller på att lyftas från lekstugenivån och bli något att räkna med i mer affärsmässiga sammanhang. I Skåne finns även Mionix som tagit in 110.000 dollar för att färdigställa en datormus som känner av din puls och stressnivå, samt Sensative som i somras reste 70.000 dollar till sitt minimalistiska fönsterlarm. Och inte minst Minut, som fick in 240.000 dollar till sin uppkopplade rök-, ljud-, och temperaturmätare Point. I samtliga fall handlar det om hårdvara som varit nära marknaden vilket är centralt för att kampanjerna fallit väl ut. De som stöttat bolagen har inte i första hand gjort det för den goda saken, utan för att de som belöning blir de första att få produkten hemskickad när den är färdig. På det sättet har Earin redan “sålt” 8.000 par hörlurar och Minut 3.500 detektorer, långt innan produktionsstarten. Denna tidiga orderläggning betyder att bolagen kan komma igång med produktionen utan att behöva ta risken att ingen sedan vill köpa. Därmed blir utveckling av hårdvara mer likt mjukvaruutveckling, där produktion och distribution inte är begränsande faktorer och där du kan släppa eller visa upp tidiga versioner för att snabbt mäta marknadens intresse. Earins, Mionix, Sensatives och Minuts exempel visar också varför det hittills varit så ovanligt att finansiera life science-utveckling på detta sätt. Läkemedels- och medicinteknikbolag borde annars gynnas av andan i gräsrotsfinsiering, där väldigt många projekt har en uttalad ambition att göra världen bättre. I det perspektivet torde det smälla högre att stötta framtagandet av nästa cancerläkemedel än att hjälpa en IT-entreprenör med en kul idé.

Men utöver att det krävs betydligt högre belopp inom life science-sektorn är utvecklingshorisonten mycket mer avlägsen. Att locka givare med förhoppningar om genombrott 10-15 år fram i tiden har visat sig väldigt svårt. Mikrobiologerna Alejandra Vásquez och Tobias Olofssons idé att använda infektionshämmande bakterier från bihonung för att minska antibiotikaanvändningen i världen fick bara in några procent av insamlingsmålet. Medeonbolaget Chromalytica skrotade förra året helt sina planer på gräsrotsfinansiering, delvis eftersom de bedömde att det skulle bli svårt att få privatpersoner att stötta utvecklingen av ett diagnoshjälpmedel som inte ska säljas på konsumentmarknaden.

Delvis handlar det dock om tillvänjning, en allmänhet som är van vid att donera pengar till akademisk cancerforskning borde kunna övertygas att stötta motsvarande privata initiativ. Gräsrotsfinansieringen blir också steg för steg mer professionell, vilket märks på att regeringen i somras gav Finansinspektionen i uppdrag att utreda vilka regler som ska gälla.

Och medan seriösa satsningar som Earin, Sensative och Minut kom långt över målet i sina insamlingskampanjer fick varken Bug Juggler eller Tom Packer in mer än småpengar, trots uppmärksamhet i medierna. Hur det gick med Packers jakt på äkta kärlek är en helt annan historia.
Erik Olausson, chefredaktör Rapidus
– — – — – — – — – — – — – — – — – — – — – — – — – — – — – — – –

Denna text är ursprungligen publicerad i Rapidus nyhetsbrev och återpubliceras med tillstånd från Rapidus.

 

Comment
Perspektiv